Himlaskärvor.

Jag skar mig på himlaskärvor efter att de fallit framför mina fötter.
Kanterna var så vassa att luften grät.
Dess tårar spädde ut mitt blod medan jag och
jorden viskade ömma ord till varandra under vår sista stund.
Tiden tog sitt liv och lämnade oss ensamma.
Det slutar nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0