fruityful

Mina handlingar må vara själviska och
inte särskilt vänliga... men de är ytterst
nödvändiga för min psykiska hälsa.
Denna som redan innan är sargad, framförallt emotionellt.
Förstörd av att älska.

Förtroende för så få människor att det är skrämmande.
Det finns nog ingen mer än jag som vet allt om mig.

Och det är när jag släpper in människor så
nära på livet som jag skadar mig som mest.
Tror inte jag kan lita helt och fullt på någon.
Sorgligt eftersom tillit och närhet till andra människor ska vara
så viktigt.

Jag är den där sommarkatten igen, lyckas alltid bli det.

Tänkte va snäll och bifoga en liten bild...
men bluetooth skiten fuckar...